thelifeofelsa.blogg.se

Jag höll på att gå in i väggen, så enkelt är det. Eller är det? Jag var sjukskriven i 2 månader, sen arbetslös 2 till. Första tiden satt jag som en idiot som kolla på tv utan att se något. Dagarna var bara en sörja och jag vänta bara på att tiden skulle gå.

Sen kom Jack, min fina sambo, och jag började bli bättre. Då började jag kunna ta mig an all kärlek från vänner och familj som försökt hjälpa mig innan.

Jag kände mig frisk igen, lycklig och pigg. Jag har som sagt börjat jobba igen och jag trivs skit bra! :)

Men igår blev jag påmind att det tar tid att läka igen. Ett av barnen spydde efter lunchen, inte så konstigt när det går magsjuka. 

Men då blev rutinerna fel, utan en riktig anledning blev jag super stressad. När en av personalen tog hand om barnet och spyan så skulle jag ta hand om sovningen. 

Jag var så stressad att när jag skulle lägga ner en liten knodd i vagnen började knodd grina lite. Så vi gick ut (så knodd inte skulle väcka dom andra) och så fick jag ta djupa andetag en stund. 

På mellis skakade mina händer och hjärtat rusade, jag försökte hålla mig lugn och det gick ganska bra. När jag skulle diska stängde jag in mig i köket och där stod jag bara och andades tills jag blev lugn igen.

Så, varför berättar jag det här?

Det kanske finns någon fler som känner såhär och behöver läsa det? 

Jag har ingen aning, bara att jag vill berätta.

När jag kom hem ville jag bara gömma mig i ett hörn.

Men sambon hade varit och handlat vitmossa och en hyacint till julens fix :)

När jag berättade för honom höll han om mig en stund och sen gav han min en stock gosnus ;)

Jag är så glad att jag hittat honom, han kan verkligen bara krama bort allt jobbigt  <3

Men ja, nu är jag hemma med magsjuka och tycker synd om mig själv..

Bye!