Publicerad 2014-02-21 11:08:42 i Allmänt,
Det som trigga mig att skriva det här är ett inlägg från en tjej med storlek 44 på byxerna. Hon brukade köpa sina byxor på Cubus och var glad över att kunna köpa snygga kläder för ett bra pris. När kedjan slutade sälja hennes storlek så la hon upp en bild på Facebook där hon visa ett par byxor som hon köpt där som sitter perfekt. På andra delan av bilden har hon ett par byxor som hon fått upp till knäna. Affärens nu största storlek. Hennes kommentar var att det var ett år mellan bilderna och hon känner sig ledsen över att inte kunde ha deras kläder längre. 800 kommentarer, 800 personer, säger åt henne att banta, säger väldigt elaka saker och säger att hon kommer dö om hon fortsätter att vara "så jävla fet och äcklig"Jag blev så otroligt arg och ledsen! Jag har alltid varit överviktig, alltid. Det finns en film på mig när jag var liten. Där ser man hur låren hänger lite över knäna, jag var typ 1,5 då.Jag har alltid fått höra hur fet jag är. Jag har blivit mobbad sen jag började i skolan. Jag har vara nära att ta mitt eget liv i tidiga tonåren, inte många som vet det. Jag vet hur det känns att inte kunna klä mig som dom söta och vackra tjejerna. Jag visar sällan mina överarmar för jag skäms över dom.Men vet ni vad? Det är väldigt många som är i samma storlek som mig. övervikt blir mer och mer vanligt. Och jag tycker inte att jag är ful längre. Jag har fått bättre självförtroende. Jag kan se mig i spegeln och känna mig vacker. Människors elaka kommentarer och blickar kommer inte åt mig längre. Men något man ofta glömmer bort är att det är inte bara är dom som är överviktiga som har problem. Jag satt ofta och var avundsjuk på en vän till mig som kunde äta hur mycket som helst, ofta dubbelt så mycket som mig, men fortfarande var pinnsmal. Jag tyckte att det var så orättvist! Men hon blev också mobbad. För nu är det ju så att många som har problem att gå upp i vikt får kommentarer som "jävla anorektiker, men ät något, du ser ut som en kille" osv. Och dom har svårare att gå upp i vikt än vad jag har att gå ner i vikt.muskler äter fett, så mina muskler har mat i kroppen redan. Någon som är underviktig måste kunna äta i sig all näring kroppen behöver för att bygga muskler. Det kan ta tid.Det jag egentligen vill komma fram till är väl att ibland är det bäst att bara hålla käften. Du har ingen aning om vad det personen kämpar med!Har du inget snällt att säga så behöver du inte säga nått, så brukar man väl säga.Jag är inget helgon, jag kan säga att någon bör gå ner/upp i vikt och liknande. Men mitt löfte är att försöka minska på det negativa och öka det positiva. Och nu när jag predikat över att man ska vara nöjd med sig själv så kanske det finns folk som undrar varför jag börjat träna och äta nyttigt? Det är för min kropp. För mitt psyke kanske mår bra nu. Men det gör inte min kropp, mina knän orkar inte bära min vikt tack vare en skada för 2,5 år sen. Min rygg är kass och behöver stöd av magmusklerna som finns men är små osv. Vad jag babblar! Bäst att slänga in en bild också ;)
Chefen verkar ha skaffat svampodling!På en dag har dessa vuxit ut ur väggen :p
